"Utmaning" ~ Uppdatering

När fick du reda på att du var gravid? 4 maj 2007, 2 dagar före min födelsedag och på ett läkarbesök. Så fick en tidig födelsedagspresent :)
Blev det en chock? Ja det blev faktiskt en mindre chock, även om det var efterlängtat. Ringde om ett läkarbesök då jag känt mig konstig å varit yr, nästan svimfärdig några dagar, hade ingen tanke alls på att jag kunde vara gravid förens läkaren frågade när jag hade mens senast, å just när han sa det så var den ju 5 dagar sen..
Hur gammal var du? Säg 24 då eftersom jag fyllde två dagar senare. 
Hade du mycket halsbränna? Nästintill ingenting, fick på nätterna dom sista 2 veckorna.
Spydde du mycket? Inte en enda gång, mådde bra hela graviditeten, bortsett från yrseln i början då.
Hade du mycket foglossning? Nix, inget alls.
Har du fått bristningar? Lite smått på brösten.
Trodde du att det var en pojke eller flicka? Trodde hela tiden att det var en flicka, var så säker då jag först drömde det och sen för att alla i släkten alltid fått en pojke först å jag har alltid sagt att jag ska bryta det, å så blev det :) Alltid kännt det på mig bara.
Gick du över tiden? Nix
Födde du för tidigt? Ja, hela 2 dagar.
Hur var förlossningen? Smärtsam & utdragen men väldigt bra. Såhär i efterhand så är jag jättenöjd med den faktist. Smärtan är oundviklig men ryggmärgsbedövningen underlättade det hela betydligt. Samt att underara Micke fanns vid min sida.
Blev du sydd? 3 yttre (skönhetsstygn)
Vad hade du för bedövning? Lavendelbad, lustgas samt ryggmärgsbedövningen (EDA)
Dragen med sugklocka? Nope
Hur många var inne i förlossningsrummet? en barnmorska, en undersköterska & en barnmorskestuderande och Micke såklart. 
Hade du någon nära med dig? Mikael
Hur startade förlossningen & hur gick den till? Den startade tisdag (15 januari) kväll vid 22 tiden med värkar som kom var 10 minut, pågick hela natten så fick inte sova en sekund, efter halva natten kom dom med 6 minuters mellanrum. Kl 8 på morgon var det jobbigt å gjorde ont så jag väckte darlingen som för övrigt hade snarkat hela natten, ringde sedan till förlossningen å dom sa att jag skulle komma in på en koll, ringde då mamma så hon skjutsa oss dit. Väl på förlossningen så var jag bara öppen 2 cm och värkarna kom även nu med 6 minuters mellanrum, så fick en hel burk med piller som jag skulle ta när jag kom hem så jag fick sova å sen komma tillbaka å bli inskriven på onsdag kväll, jag tog dock aldrig pillerna då jag inte vill stoppa i mig sånna i onödan å absolut inga sömnpiller för att få sova, jag fick sova 2 timmar i varje fall. Onsdagen den 16 januari bestod mest av värkar och åka fram å tillbaka till förlossningen, åkte in nästa gång vid 15 tiden och värkarna kom ännu med 6 minuters mellanrum å var nu öppen 2,5 cm, fick snällt åka hem igen för att äta å försöka vila för att sedan komma tillbaka kl 20 å bli inskriven då allt tog sådan tid å man var lixom redan trött å halvt slut, inget mera hände å de kändes som man stod å stampa i samma ruta. Väl hemma så gjorde det ondare å ondare och det var inte superlätt att försöka äta kan ja säga, stod o åt å lutade mig över köksbordet när en värk kom, hehe. Vid 18 tiden stod jag återigen inte ut och åkte till förlossningne igen, och då vart vi äntligen inskriven, denna gång så skulle vi inte få åka hem utan bebis. Fick ligga med ctg kurva 40 min och dom gav mig även lustgasen, öppen 2,5 cm ännu. Jag beslutade mig för att bada i det omtalande lavendel badet, å det var helt underbart så jag badade i 3 timmar, enda till kl 22, då hjälpte det inte längre. Badade för att det oftast brukar skynda på öppningsprocessen då det var den som tog all tid i mitt fall, men efter badet var jag bara öppen 4 cm, men det räckte för att dom kunde ta hål på hinnorna så vattnet skulle gå, dom gjorde det vid strax före kl 23, efter det så började det hända saker på bygget, värkarna vart mer intensiva och kom mycket tätare, nu fanns det knappt något andrum mellan värkarna, narkosläkaren kom å satt ryggmärgsbedövningen, som hjälpte dom första 15 minuterna, micke som sitter på min sida upptäcker att ju mer jag trycker på knappen för att få själva smärtstillandet så läcker det ut mera blod på ryggen, efter 2 timmar så frågar barnmorskan mig hur ont jag har på en skala 1 - 10, jag säger då 8 och hon tycker det var märkligt då jag tidigare fick ryggmärgsbedövningen, så hon kallar på narkosläkaren igen som kommer för att sätta om den då den läckte, efter att han gjorde det så hamnade jag äntligen i himmelriket som dom flesta talar om, såg värkarna på maskinen men kände inte en enda, aaah kunde vila lite :) Men sen kom krystvärkarna som en blixt från en klarblå himmel o då hjälper ju nada, så barnmorskan skulle ta lustgasen ifårn mig som jag haft under hela tiden, då den endå inte hjälpte, jo visst det kan du föröska med tyckte jag å slet tillbaks den å sa MIN haha. Efter första krystvärken så kastade jag bort lustgasne då även jag insåg att den faktiskt inte hjälpte, efter 30 minuters krystvärkar så kom äntligen bebisen upp på magen, hon föddes den 17 januari på torsdags morgonen kl 05:13, så underbar! Så fort hon kom upp på magen så var lixom all smärta poff borta som alla tiidgare talat om, men som jag inte trodde på.
Vilket BB födde du på? Gävle Sjukhus
Hur stor var bebisen? 50 cm lång och vägde 2918 gram.
Vad fick den heta? Aurora Elisabeth Nilsen


Skulle lätt göra om det, är det bästa jag gjort!

Jag utmanar er som fått barn med en liknande lista, roligt att läsa om andras förlossningar m.m. :)

Kommentarer
Postat av: Elisabet

Klaer barnen är det bästa man gjort - o man skulle göra om de utan tvekan.. (med dom ja har)

2008-11-02 @ 11:02:26
Postat av: crazyangel

ingen fara, jg har ju snott den jag med ;)

2008-11-02 @ 12:08:06
URL: http://crazyangel.blogg.se/
Postat av: Elisabet

DE E KLART MAN SKULLE GÖRA OM ALLT!! DE E JU DE BÄSTA MAN HAR

2008-11-02 @ 16:59:12
Postat av: Elisabet

jag snodde den jag med he he men va jobb de var o skriva den

2008-11-02 @ 18:04:23
Postat av: Elisabet

jag är inte rädd för snitt igen utan hur barnet ska klara sig eller inte.. har upplevt att vara med när de svävar mellan liv o död - att de bara hänger på håret... ingen av dr var särskillt hoppfulla men vår lilla kille visade dom att han orkade trots allt. att klara av att överleva de han gjorde - gjorde honom till vår lilla hjälte =) väga 890g o klara av att bli nersövd o vakna upp igen efter de trotts att de tog mycket längre tid än det ska göra..

VISSTE jag att barnet skulle komma klara sig utan skador o att de inte skulle komma tidigare än v 37 skulle ja lätt kunna göra om de - men de finns ingen garanti.. för dr sa att om de blev ett barn till blir de planerat kejsarsnitt.. o de o sej är inte farligt - jooo kan vara livsfarligt om man är sövd.. utan de e barnet ja tänker på - kommer de vara friskt?? ha ett värdigt liv?? ja sätter inte barn till världen bara för att JAG ska ha ett till.. förstår du??

tack för att du tycker ja är stark =) men du skulle du behöva göra kejsarsnitt så klarar du de galant de gör man för sina barn.. men hoppet finns ju för dej att få föda vanligt även nästa gång!!

2008-11-02 @ 22:05:22
Postat av: Elisabet

klart ja förstår :) men blir de kejsarsnitt får man sådan chock att man tänker inte på att man är livrädd för de utan man är mera rädd för barnet - för de blir ju chock för den när den kommer ut den vägen.. lugn du får nog föda vanligt

2008-11-03 @ 07:07:09
Postat av: Elisabet

de e sådant man inte vet :)

2008-11-03 @ 12:53:32
Postat av: sabina

Sant :)

2008-11-04 @ 22:49:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback